Söndag kväll

Söndag kväll. Hur kan tiden gå så fort. Vi har avverkat ett par julmarknader även denna helg och det har varit jättemysigt. 

Just nu vill jag umgås med lilla F hela hela tiden. Han har förändrats, blivit så stor och så kärleksfull. Han kan komma med kramar och pussar, bara slänga sig runt halsen och klappa min kind. Mitt hjärta exploderar av denna plötsliga fysiska kärleksförklaring. Jag har försökt stöta undan känslorna tidigare, för jag har såklart varit ledsen över att alltid bli bortvald, alltid vara föräldern som inte duger. Nu är jag inte den bortvald längre utan nummer två, ibland blir jag till och med vald först. Jag älskar det. Tårarna rinner när jag tänker på det.

Jag skulle kunna ge och ge och ge i all oändlighet utan att få något tillbaka, så stor är min kärlek till honom. Nu får jag tillbaka det största, hans kärlek.

Snart är den här veckan slut och med tankarna fästa i de vackraste av stunder samlar jag energi för nästa vecka som är den tuffaste i makens schema.