Det närmar sig inskolning

1601151.JPG
Så sitter jag här, precis som för 1 år, 5 månader och 10 dagar sedan och märker kläder för förskolan. Jag var inne på Polarn tidigare idag med barnen för att köpa extravantar och mössa att ha i facket och just där och då skar det till i hjärtat. På måndag börjar lillans inskolning. Hon kommer vara exakt lika gammal som storebror var när han började.

Jag hade en annan plan, att hon skulle vara hemma till det att hon nästan blev två år. Den planen utformades när jag fortfarande trodde att hon skulle vara ett barn som tyckte att det var roligt att vara med mamma och pappa hela dagarna. Jag tror jag gjorde en stor miss att inte räkna in det där med syskonskapet och dess betydelse. När storebror är på förskolan frågar han efter lillasyster och hon går bara omkring och är arg eller ledsen och skriker efter honom. Jag trodde att vi skulle få ett lugnt barn som ville hänga med mamma och pappa, vi fick ett till busfrö som helst vill ha full rulle hela dagarna och mest av allt vi ha sällskap av andra barn.

När jag började arbeta deltid för tre månader sedan var det en ren nöjesgrej för mig. Jag ville få arbeta igen, ville testa något nytt men var inte redo att sluta vara föräldraledig. När jag sedan blev erbjuden jobbet bestämde jag att man faktiskt inte måste välja det ena eller andra. Att kunna kombinera arbete och föräldraledighet är det allra bästa för mig, för maken och för barnen tror jag. Jag började arbeta och lillan fick vara hos mormor och morfar vid de tillfällen jag och min man arbetade samtidigt. En jättebra lösning just då.

Nu tre månader senare är lillan så mycket äldre, det märks. Det känns inte som tre månader, snarare ett halvår eller år. Hon springer, och klättrar, hoppar och öser loss. Hon är en kaxig och stark tjej med mycket vilja och energi. Hon kommer kunna tala för sig på förskolan och i livet, hon kommer inte försvinna tyst i ett hörn. Den här tjejen kommer trivas, hon är väldigt social.

I två veckor och två dagar kommer vi ha inskolning. Det är lite skrattretande för i slutet av inskolningen kommer hon vara betydligt längre dagar på förskolan än när hon går där ”på riktigt”. Vi har skrivit att barnen som allra mest kommer vara på förskolan 25 timmar i veckan, men vanliga veckor är det 15 timmar. 15 timmar känns lagom för oss, för vår barn. Jag har märkt vid de fyra tillfällen som storebror varit på förskolan långa dagar, från 8.30-15.00 att han varit trött och nästan ledsen till och med. Jag vet att barn vänjer sig, men jag vill nog inte att han eller lillasyster ska vänja sig vid det just nu. De behöver inte göra det för vi har möjligheten att erbjuda dom det bästa av två världar, förskolans vänner, lek, besök på 4H-gård, skogsutflykter och pedagogiska verksamhet på förmiddagarna och livet tillsammans i familjen med både vardagliga göromål och massa lek, bus och aktiviteter på eftermiddagar och kvällar.

Jag känner mig otroligt lycklig lottad som har möjligheten att leva på det här viset. Många kanske har den möjligheten men långt ifrån alla. Det handlar kanske om prioriteringar och just nu, i några få år, är det lätt att prioritera tid med barnen högre än det ekonomiska. Nu får jag gå iväg till ett arbete jag älskar, som är utmanande, med stort eget ansvar och där jag känner att jag bestämmer över min tid och hur jag ska använda den. Jag är lycklig när jag går dit, jag går till mitt kontor, träffar mina kollegor och gör ett bra jobb, skrattar och går hem minst lika lycklig. Att lönen dessutom är betydligt högre än på tidigare arbetsplatser gör inget, men för mig är det inte det som spelar någon roll, mitt arbete ska ge något mer och det gör just det jag har nu. Jag kommer dessutom syssla med lite annat framöver, som verkligen kommer bli spännande men på ett annat sätt.

Ibland när jag pratar med människor om hur vi lagt upp det med jobb och föräldraledighet blir dom förvånade. Många har inte ens tänkt på att det är inte behöver vara nödvändigt att arbeta 100%, jag tror inte jag gjorde det heller innan jag väl var en bit in i föräldraledigheten. Det finns någon slags sanning som säger att det viktigaste är att arbeta, och helst fulltid men jag känner inte så. Vi klarar oss gott och väl ändå. Jag vill prova mina vingar och testa nya saker, jag får möjlighet till det. Min man trivs med sitt arbete och det är såklart guld värt för oss att han jobbar som han gör. Det betyder att när vi har tid ihop så blir det mycket av den varan. Visst är det tufft de veckor han arbetar massa timmar, men alla andra veckor får barnen betydligt mer tid med honom än de flesta barn har med sina föräldrar.

Jag ska sätta mig och märka klart kläderna nu. På måndag börja en ny del av vårt liv, ett med två små på förskolan. Jag är rätt säker på att lillan kommer klara inskolningen bra, hon är en kaxig tjej och hon har sin stora trygghet i livet nära sig, storebror. Den stora förändringen för mig är att någon annan vuxen än jag, min man eller mina föräldrar är med lillasyster. När inskolningen är klar efter två och en halv vecka börjar det nya livet med lite mera arbete för mig. Även om det är fullt ös på jobbet så är det betydligt lugnare än att vara hemma med en eller båda busfröna så kanske är det början på ett lite lugnare liv för mig.

Hoppas att ni får en trevlig helg, här är jag ensam med barnen så det kommer vara full rulle hela tiden.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s