Låtsassnö och ett otillåtet skratt

image

Idag var en sådan dag när allt gick väldigt fort. På väg till förskolelämningen åkte vi över älven, lillan och jag och där hade fenomenet ”låtsassnö” uppstått vilket händer ibland vid rätt temperatur, rätt fuktighet och när vattnet i älven är öppet. Det snöade vid området nära älven, marken, träden, allt var vitt och vackert.

Jag fick en impuls fast vi hade ganska bråttom egentligen. Jag ville visa lilla S snön. Vi stannande,  jag klev ur och bar med lilla S som höll sin kanin i ett stenhårt grepp. Hon funderade nog på vad som hände. Så bar jag henne ut i gräset så hon fick känna på snön. Plötsligt var inte gossekaninen så viktig längre.

Jag  passade på att knäppa några bilder men men en lite plutta i för tunna kläder och kort om tid blev det bara några få. Kanske blev någon värd att sätta i albumet, jag har inte hunnit kolla än. Det får bli mitt fredagsmys.

På eftermiddagen var vi till IKEA och åt julbord. Jag visste redan innan att det skulle bli en utmaning eftersom det knappt går att fika där med lilla F. Matsiuationen är verklige inte rolig, på förskolan påstår de att det är hans starkaste kort, hemma är det det svagaste och en ständig energislukare.

Det blev ingen lugn måltid me vi fick i oss maten. Mer än en gång var vi tvungna att säga till båda barnen. De drar igång varandra, gör dumheter och bekräftar varandra genom att skratta åt varandras bus. Vi gör vårat bästa för att de inte ska hålla på men syskons påverkan på varandra är nästan omöjlig att stoppa. Eftersom de bara skrattar åt varandras dumheter kan inte vi göra annat än visa att sånt skrattas verklige  inte åt. Idag kunde vi dock inte låta bli vid ett tillfälle. Lillan som älskar mat och sällan kastar just maten svingade iväg ett äpple så att det flög i en stor båge, många meter och landade på någons fot. Det såg bara för roligt ut, overkligt att den lilla skulle få till ett sånt kasst och påhittat att det skulle landa just på en fot.

Jag försökte bita ihop men där råkade jag faktiskt skratta. Tursamt nog hade inte storebror sett vad som hände så han förstod inte att vi skrattade åt något dumt.

Nu har jag fixat så otroligt mycket grejer att jag är slut. Det känns skönt att ha bockat av en massa saker på måstelistan. Imorgon är det jobb.

Kram på er!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s