Ropa inte hej i gubbväldet – eller gör det

wpid-wp-1437761158047.jpeg
Så har jag hamnat här igen, inom ett område där gubbarna regerar. Ja, det känns faktiskt så. Det var lite som när jag började cykla och nästan inga tjejer alls cyklade här, när jag var ensam bland männen på träningarna. Många killar var trevliga, roliga och hjälpsamma men så fanns den där klumpen gubbar som behandlade mig som om jag förstod och kunde noll och ingenting, som gav mig självklara råd jag inte bett om, som pratade med mig som ett litet barn. Okej, jag kanske inte var bäst på att cykla men jag hade en himla massa kunskap, dessutom var dessa gubbar inte så himla duktiga heller alla gånger. En talande bild är alla gånger jag och min man gick in butiker i cykelärenden och jag inte bliv tilltalad, allt fokus lades på min man (som då ännu inte kunde något och inte cyklade), de butikerna blev i alla fall inte vi kunder i. Det som var skrämmande var att trots att min man sa att det var mig och mina cyklar det handlade om så fortsatte det prata med honom. När han sa att det var bättre att prata med mig lades plötsligt samtalsnivån helt annorlunda, som om det var en trehjuling jag skulle köpa.

Himla gubba!!! Jag kallar dom så. Inte för att alla kanske nått en ålder som man brukar associera gubbar med utan för att de behandlade mig som en liten flicka när jag faktiskt passerat 30. Bemöter en man mig med ”lilla gumma-attityd” så räknar jag personen som gubbe, solklart.

Jag kan erkänna, min irritation går igång så enormt mycket på deras beteende. Jag är inte den som i de sammanhangen står och skryter med vad jag kan och vet, jag har inget behov av det, jag har aldrig haft det. Om personerna pratar med mig och verkligen lyssnar bör de snart förstå att jag är varken dum eller helt okunnig. Förmodligen är jag många gånger betydligt smartare än vad de är men det kan ju vara så att de inte har förstånd nog att inse det. Jag avskyr att bli behandlad som att jag inte förstår något, att inte bli tagen för en person på den nivån jag ligger på. Det är absolut inget fel att inget kunna, men jag vill bli mött där jag är, där gubbjävlarna förhoppningsvis åtminstone möter varandra.

Egentligen borde jag bara ryta ifrån, egentligen borde jag förklara att deras beteende och sätt att prata med mig förminskar mig som person, förklara att jag vill bli bemött där jag är men istället sitter jag och ler snällt och nickar eller svarar något kort. Jag tänker att med tiden kommer de fatta, när jag nog många gånger visat vad jag vet eller kan. Det sjuka är att vissa aldrig kommer se och det är så dumt att en kvinna ska behöva kämpa för sin plats när det inte är något som killar behöver göra på samma sätt inom just det området. Jag upplever det som att det finns vissa områden där gubbarna regerar. Kanske är du som tjej SÅ välkommen, kanske inte som en av dom utan som någon som aldrig riktigt kommer kunna nå upp till toppen. Kanske är rollen som tjej att bekräfta hur mycket bättre gubbarna är.

Jag tänker att om jag bara visar dom, om jag gång på gång faktiskt visar upp att jag klarar saker utan att högljutt skryta med hur mycket jag kan och hur bra jag är så kommer de se, så kommer de förstå och så kommer det kanske bli lättare för nästa kvinna. Det blir så tudelat, bord jag ryta ifrån eller borde jag låta tiden utvisa hur det är? Hjälper det att ryta ifrån, är jag rätt person att göra det? Personligen tror jag att när det gäller vissa saker så hjälper det inte. Hade jag rutit ifrån hade gubbarna kanske inte fått den tankeställare de borde fått utan snarare bara vänt sig mot mig slagit dövörat till, de hade inte lärt sig något av det. Men jag ryter ifrån ibland ändå, framförallt vid de tillfällen då jag vet att personen jag möter inte kommer finnas där och få sina bilder av mig motbevisade.

Kanske finns det tantvälden med, jag vet inte för jag har inte besökt de platserna. Jag är väl helt enkelt mer intresserad av saker där gubbarna regerar. De vet nog om att de inte kommer göra det länge till, de kanske är rädda. Förändring är jobbigt och skrämmande, i synnerhet för vissa personer.

Är det så att jag gnäller? Borde jag tacksamt ta emot alla goda råd, hur dumma dom än är? Jag tycker inte det. jag ställer mig frågan varför vissa personer känner sig manade att ge mig råd om saker som är helt självklara för i stort sett alla. Personer som inte känner mig måste gå fram till mig, ge mig råd utan några som helst indikationer på att jag behöver dom, råd som dessutom visar för mig att de själva kan betydligt myndre än mig. Jag vill lära mig, så jag ställer frågor. Jag förväntar mig inte bara de svar jag önskar, det är okej men när jag får svar om att jag vill ha något annat än det jag frågar om, som att det jag vill veta inte alls är det jag vill veta blir jag så trött. SÅ trött!!! Varför tror ni att ni är så förbannat smarta? Gubbjävlar!!!! Vad är det som gör att ni måste bevisa att jag inte vet saker? Varför behöver ni känna er så mycket bättre än vad jag är? Jag är inte den som skriker om det jag kan, jag är inte en jobbig person som står i centrum. Jag är betydligt enklare att ha att göra med än en person som är både begåvad och kan prata för sig. Hoppas ni mycket snart får träffa många sånna personer så att ni får lite svajning i era gubbvälden. Förhoppningsvis är gubbjävlarna på utdöende och ersätts av killar, män och farbröder. Tills dess… jag ler åt er dumhet, att var dum och spela smart och dessutom på andras bekostnad lurar i regel ingen mer än er själva.

Annonser

One thought on “Ropa inte hej i gubbväldet – eller gör det

  1. Huvudet på spiken som alltid. Så många gånger jag har blivit klappad på huvudet av gubbar.
    Tankarna som snurrar i mitt huvud nu är hur jag ska få Olivia att stå emot gubbväldet. Att göra det som hon själv vill osv.

    Be strong 💪 ❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s