En magisk stund och rätten att känna sig trött

image

Mina små, de som lärt mig så mycket om livet och mig själv.

Idag hände det magiska, jag lyckades få båda barnen att somna inom loppet av tio minuter. Strax efter att de somnat sov även jag. Jag sov riktigt djupt och bra och vaknade med känslan av att verkligen fått en underbar vila. Den känslan var för mig magisk, ovärderlig.

Jag kände att jag behövde dela detta, dela med mig av den härliga upplevelsen. Medvetet valde jag bort mitt privata flöde på Facebook för det känns som något de flesta kring mig skulle tycka var ganska ointressant information. Ärligt talat, ibland blir det lite väl mycket barnrelaterade uppdateringar där. Människor är inte i regel så jätteintresserade av vad andras barn gör exakt hela tiden.

På en plats, ett forum, med småbarnsföräldrar delade jag i alla fall den mysiga upplevelsen. Jag hade förväntat mig svar som: ”vad härligt det låter”, ”Åh så skönt”, ”plötsligt händer det” men istället hopade sig kommentarer som, ”vissa har det bra, mina barn sover inte på dagen och jag sov bara fem timmar i natt”, ”orättvist att vissa får sånna barn”, ”äh vaddå få båda barnen att sova? Jag lägger mina fyra samtidigt utan problem varje dag”. Det var inte direkt någon upplyftande respons.

Saken är den att det verkar så otroligt lätt att gå igång på andras upplevelser som föräldrar. Hur andra har det, vad andra gör och alltid alltid finns där en klase människor som har det mycket värre, som är mycket ”duktigare” som minsann har det på det ena, andra eller tredje viset. Det finns alltid de som har det värre, bättre, lättare, jobbigare, som har fler barn, som har äldre barn, som minsann vet att femårstrotset är mycket värre än en nyfödds skrik eller en tvåårings prövande och utbrott. Men sanningen är den att ingen annan än jag själv vet exakt hur det är att vara mamma till mina barn.

Jag ville dela med mig av en positiv upplevelse men fick bittra och nedvärderande svar. Jag väljer själv att inte alltid berätta allt, gnälla, beklaga mig eller berätta hur jobbigt vissa saker är. Livet med småbarn är inte alltid lätt – livet är aldrig bara lätt oavsett om man har barn eller inte och oavsett antal barn och ålder på dom. Mitt inlägg var inget klaginlägg, jag vill inte gnälla varje dag. Jag kan erkänna att jag tycker att det är otroligt tröttsamt att läsa när samma person dag ut och dag in beklagar sig över exakt samma sak. De personerna suger energi och därför väljer jag att ”ta bort dom ur mitt flöde”. Visst hade jag kunnat berätta att just idag var jag enormt sliten, att jag varit vaken hela natten, att barnen var snoriga och jag hade ont i huvud och hals. Att jag nästan somnat stående under förmiddagen och att det enda jag tänkt på sedan barnen gick upp strax innan sex imorse var att vila, men det var inte det jag ville förmedla. Jag ville bara berätta om den fina stunden, vilan jag inte tar för given och glädjen över när det flyter på. Tyvärr togs det inte emot på ett sätt jag hoppats på.

Nu fick jag ändå min magiska stund, min vila och inga kommentarer i världen kan göra den mindre värd. Jag vet att jag ”bara” har två barn men jag vet ändå att alla barn är olika och det är vi vuxna med. Livet är ingen tävling, för tävlar du kommer du automatiskt förlora. Stanna upp och njut av det du har istället. Jag är trygg i min roll som mamma till mina barn, jag och min man vet bättre än någon annan hur just de fungerar. Vi är proffs på våra egna barn precis så som föräldrar i regel är. Vår äldsta är drygt två år och vi vet redan att människors ”allvetande” uttalanden om att ”Vad klagar du på, vänta bara till då och då för då kommer det bli SÅ jobbigt” och ”jag har sju barn och har minsann aldrig….” allt för ofta är dumheter. Vi har två barn, två otroligt olika och även slående lika individer. Vi vet att det som fungerat med ena kanske inte gör det med andra, vi förstår också att det som fungerat med båda våra kanske inte passar alla andra barn och vi påstår inte att andra människor gör fel för att de gör på sitt sätt.

Vi vet att det finns många som kanske har det lugnare hemma, vi vet att det finns de som har det tuffare. Vi är medvetna om det men det rör oss inte. Vi lever vårat liv, vi lever inte andras, vi lägger vår energi där den hör hemma. Visst kan vi glädjas åt andras lycka, stötta i andras motgång men vi jämför inte och se det inte som en tävling. Ett liv är ett liv, så komplext med upplevelser, materiella ting, relationer, känslomässiga band och vår hälsa fysisk och psykisk – det kommer aldrig att kunna jämföras. Vi är alla människor, några av oss föräldrar, vissa med ett barn, andra med många men oavsett inget eller många barn har vi samma rätt att glädjas över saker, beklaga oss när det är tungt och vi alla besitter rätten att säga ”idag är jag trött” utan att det ska kapas med kommentarer om att nån annan faktiskt är tröttare, har det värre, sover mindre och sliter mer. Visst har jag varit helt slutkörd varje dag sedan jag blev mamma men det kunde jag vara redan innan och tro det eller ej – jag hade rätt att vara trött då med.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s