En tidig morgon

image

Klockan fem imorse hörde jag hur en svag röst nästan suckade fram ”Mamma, mamma”. Jag gick ut i vardagsrummet och där stod lilla F i soffan och tittade ut i regnet med tårarna rinnande längs kinderna. Han tog min hand och sa ”Mamma, pappa kommer snart”. Jag kramade om honom och svarade att visst kommer pappa snart (i huvudet hörde jag ”om sisådär 14-15 timmar).

Det var så hjärtskärande att se lilla F så ledsen, samtidigt var det ett steg i rätt riktning eftersom han lät mig komma nära och trösta. Vi satt där en timme, tårarna bara rann och rann på lilla F och han upprepade ”pappa kommer snart”.

Till slut gick lilla F med på att gå och lägga sig igen. Han kröp upp i min famn och låg så en timme, vaken men tyst. Vi bara vilade och jag njöt. Jag lyssnade på hans andetag, kände hjärtslagen och värmen från hans kropp genom min tröja. Det är så sällan han söker trygghet genom närhet och framförallt gör han det sällan hos mig. Detta ögonblick var värdefullt.

Under nästan en vecka har lilla F varit arg på mig, ungefär som att han ville bestraffa mig för att jag inte är pappan som jobbar och jobbar. I timmar varje dag har lilla F gråtit, ofta hysteriskt och jag har inte fått trösta, inte fått komma nära och inte fått lugna honom. Nu äntligen accepterade han mig och jag fick ge honom den tröst jag så gärna vill. Det är banne mig inte lätt att vara mamma alla gånger. Bland det värsta är att se sin lilla vän ledsen och inte få komma nära för att trösta. Idag fick jag vara hans trygghet, idag fick jag vara den mamma jag vill vara.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s